Könssjukdomar, eller sexuellt överförbara infektioner (STI), är infektioner som kan överföras genom sexuell kontakt. De kan drabba vem som helst, oavsett ålder, kön eller sexuell läggning. Många könssjukdomar är dessutom vanliga och flera går att behandla eller bota.
Samtidigt kan det kännas svårt att veta när man bör testa sig, vilka symtom man ska vara uppmärksam på och när det är dags att kontakta vården. En viktig sak att komma ihåg är att en könssjukdom inte alltid ger några symtom alls. Därför kan provtagning vara viktig även när man känner sig frisk.
Vad räknas som en könssjukdom?
Könssjukdomar är infektioner som framför allt sprids genom sexuell kontakt, exempelvis vid vaginalt, analt eller oralt sex. Vissa infektioner kan även spridas via blod. Exempel på sexuellt överförbara infektioner är klamydia, gonorré, syfilis, hiv, herpes och HPV.
Olika könssjukdomar orsakas av olika typer av smittämnen. Klamydia, gonorré och syfilis är exempel på bakteriella infektioner, medan hiv, HPV och herpes orsakas av virus. Behandlingen beror därför på vilken infektion det handlar om.
Vilka symtom ska man vara uppmärksam på?
Symtomen varierar mycket mellan olika könssjukdomar. Vissa personer får tydliga besvär medan andra inte märker någonting alls.
Tecken som kan vara värda att vara uppmärksam på är bland annat:
- sveda eller smärta när du kissar
- ovanliga flytningar från slidan, penis eller ändtarmen
- blödningar som inte brukar förekomma
- klåda eller irritation i underlivet
- sår, blåsor eller sprickor på eller runt könsorganen
- vårtor eller knottror
- smärta i underlivet
- ont i pungen
- utslag på huden eller slemhinnorna.
Ett vanligt misstag är att vänta på symtom innan man testar sig. Eftersom vissa könssjukdomar kan vara helt symtomfria kan ett test vara motiverat även om allt känns normalt.
Har du haft oskyddat sex? Överväg att testa dig
Om du har haft oskyddat sex med en ny eller tillfällig partner kan det vara klokt att testa dig. Det gäller särskilt om du inte vet om partnern nyligen har testat sig eller om du får symtom efter sex.
Vilka prover som behövs beror bland annat på vilken typ av sex du har haft. Har du haft oralsex kan prov behöva tas från svalget. Efter vaginalt sex kan prov tas från slidan eller urin, och efter analsex kan prov behöva tas från ändtarmen. Blodprov används bland annat vid provtagning för hiv, hepatit och syfilis.
Det är därför bra att berätta för vårdpersonalen vilken typ av sex du haft. Det hjälper dem att avgöra vilka prover som är relevanta.
Hur minskar man risken för könssjukdomar?
Det finns flera sätt att minska risken för sexuellt överförbara infektioner. Kondom och femidom kan ge skydd vid vaginalt och analt sex. Vid oralsex kan kondom eller slicklapp användas. Om sexleksaker delas kan även de behöva skyddas eller rengöras mellan användare.
Skydd är särskilt viktigt vid nya sexuella kontakter. Det kan också vara bra att prata med en ny partner om sexuell hälsa och när man senast testade sig.
Vaccination är ytterligare ett sätt att förebygga vissa infektioner. Exempelvis finns vaccin mot HPV och hepatit B.
När ska man söka vård?
Du behöver inte vänta tills symtomen blivit tydliga. Om du misstänker att du har fått en könssjukdom bör du testa dig. Det gäller exempelvis efter oskyddat sex, om en tidigare partner berättar att hen testat positivt eller om du själv har fått nya symtom från underlivet.
Kontakta vården om du får sår, blåsor, vårtor, ovanliga flytningar, sveda när du kissar eller andra förändringar som du inte känner igen. Du kan bland annat vända dig till vårdcentral, gynekologisk mottagning, ungdomsmottagning eller en hud- och könsmottagning.
Om du är orolig över ett utslag, sår eller annan hudförändring i underlivet kan du också kontakta en hudläkare för en bedömning. Det kan vara svårt att själv avgöra om en förändring beror på en könssjukdom, eksem, irritation eller någon annan hudsjukdom.
Kan könssjukdomar behandlas?
Många könssjukdomar går att behandla och vissa kan botas helt. Bakteriella infektioner som klamydia, gonorré och syfilis behandlas exempelvis med antibiotika. Virala infektioner som herpes och hiv kan inte alltid botas, men det finns behandling som kan minska symtom och påverka sjukdomsförloppet.
Det är viktigt att inte försöka behandla en misstänkt könssjukdom på egen hand. Olika infektioner kräver olika behandling och rätt diagnos är därför viktig.
Om ett test visar att du har en infektion kan det också bli aktuellt med smittspårning. För vissa könssjukdomar som omfattas av smittskyddslagen innebär det att tidigare sexpartners behöver informeras så att de kan testa sig. Syftet är att minska risken för att infektionen förs vidare.
Våga söka hjälp om du är osäker
Det är inte ovanligt att känna oro eller skam när man misstänker en könssjukdom. Men sexuellt överförbara infektioner är ett medicinskt problem och inget man behöver skämmas för.
Försök därför att inte ignorera nya eller ovanliga symtom. Ju tidigare en infektion upptäcks, desto tidigare kan du få rätt behandling och minska risken att föra den vidare till någon annan.
Om du är osäker på om ett symtom kan vara en könssjukdom är det bättre att fråga vården än att försöka ställa diagnosen själv. En läkare eller annan vårdpersonal kan bedöma symtomen och rekommendera rätt typ av provtagning.
Sammanfattning
Könssjukdomar kan drabba vem som helst och behöver inte alltid ge symtom. Därför är det viktigt att tänka på provtagning efter oskyddat sex, särskilt om du har haft en ny sexpartner eller misstänker att du kan ha utsatts för en infektion.
Var uppmärksam på exempelvis sveda, flytningar, sår, blåsor, vårtor, klåda och andra förändringar i underlivet – men kom ihåg att frånvaro av symtom inte utesluter en könssjukdom.
Om du är orolig eller har upptäckt en förändring kan du alltid kontakta vården för rådgivning och provtagning. Vid hudförändringar i underlivet kan även en hudläkare hjälpa till att bedöma vad förändringen kan bero på. Det viktigaste är att våga söka hjälp och få rätt diagnos.